verraan

Är det möjligt? Kan man känna så exakt likadant?

Taget ur:
http://tyras.se/

"Hej..åkte hem till lägenheten idag för att jag kände att jag behövde vara själv..Är så trött på allt och jag hatar att inte ha mina närmsta tjejkompisar till hands. Har varit väldigt nere idag faktiskt om jag ska vara ärlig. Det är jobbigt att bo i en stad som jag inte är uppvuxen i. När jag bodde här för några år sedan så körde jag på gärnet och lärde känna så otroligt mycket folk, det var ju tur för en del finns kvar idag, även om vi inte ses allt för ofta. På den tiden kunde jag vara ute 3-4 dagar i veckan och Stureplan var mitt liv typ. Nej inte mitt liv men jag var ute otroligt mycket. Alltså idag skulle det inte finnas en enda chans till att jag skulle orka med ett sådant liv! Det kan vara att jag inte har så många tjejkompisar här, så det inte blir några spontankvällar direkt.

Så vad ska jag göra? Någon som vill bli kompis med mig? Haha…Jag saknar bara mina roliga, äkta vänner som ger mig positiv energi, så oerhört mycket. Jag saknar att kunna gå ut och ta ett glas vin, ha en mysig filmkväll, prata skit eller ta en shoppingtur. Jag gör inget av det längre och det mår jag faktiskt ganska dåligt av. Jag saknar även att hitta på saker att göra spontant. Känns som jag har glidit ifrån en del vänner där hemma nu också, och tyvärr är det väl så. Att flytta är ju en prövning för vänskap, man märker av vilka som finns där för en och stöttar en när man har det jobbigt, och man märker av vilka som inte gör det. Jag saknar mamma och pappa som är i Norrköping. Har ju mina syskon här I Sthlm men dom har sitt liv med sina familjer. Fan. Även om jag inte har rätt i att känna såhär, så känner jag mig bara så fruktansvärt ensam just nu!"